Corgins rasursprung

Welsh Corgins ursprung är Wales i England. Man tror att den har funnits där ända sedan 900-talet. Stora likheter finns med den svenska Västgötaspetsen. Därför tror man att vikingarna förde Corgin till Sverige och att Västgötaspetsen uppstått på så sätt. En annan teori är att det var tvärtom – att vikingarna tog med sig Västgötaspetsen till Wales och Welsh Corgin uppstod.

Welsh Corgin i Wales användes redan för 1000 år sedan som vall-, vakt- och gårdshund. Den lilla tuffa Corgin vallade nötkreatur, som den bet i bakhasorna. Tack vare att den var så liten och snabb kunde den lätt undkomma kornas sparkar.

Welsh Corgi registrerades som officiell ras av Englands kennelklubb 1925. Det finns två typer av Welsh Corgi – Cardigan och Pembroke. De registrerades som separata raser i England 1934.

I Sverige är Pembroke vanligast. Skillnaden mellan raserna var förr främst den att Cardigan hade svans och Pembroke var utan. Men nu är svanskupering förbjuden i Sverige. Det förekommer ändå att Pembroke har kort svans, stubbsvans, eftersom en del valpar föds sådana. Cardigan ska alltid ha en ordentlig svans.

Welsh Corgi Cardigan är framför allt en trevlig, social familjehund. En Cardigan kan slappna av totalt i soffan, men den vill helst ha en ägare som är aktiv "mellan varven".

Det sägs – med fog – att Cardigan är en stor hund i litet format. En Cardigan älskar att "hänga med". Gärna till Brukshundklubben (vad än de större hundarnas ägare säger!). För en Cardigan är lättlärd.

Spår och sök passar en Cardigan bra.

Eller varför inte lydnad? Det finns en och annan Cardigan som har kommit långt i lydnad. T.ex. vår Frodos mormors syster Thea, som har tävlat i elitklass!

Många Cardigan-ägare är aktiva i agility – något som tycks passa rasen bra.

En del Cardigan vallar får eller boskap.